onsdag 15 december 2010

Akryl, gouache, akvarell….

Ja, ibland är det svårt att hänga med i de olika teknikerna som konstnärerna använder sig av när de skapar konst med en pensel i sin hand. Vad är vad och vad är skillnaden? Här ska vi försöka reda ut begreppen kring några av de många tekniker som finns används. Naturligtvis finns det många fler tekniker men vi har valt att fokusera på de vanligaste och mest traditionella sätten att måla på.

Akrylfärg är en snabbtorkande färg som innehåller färgpigment blandat med ett akrylbindemedel. Akrylfärger är vattenlösliga tills de har torkat och har högre lyster än till exempel oljefärg. Ofta väljer en konstnär att arbeta med akryl för dess snabba torkningstid vilket kanske passar en del konstnärer bättre än t ex den långsamtorkande oljefärgen. Förr ansågs akryl inte vara lika ”fint” att arbeta med som olja då det är en plastfärg men nu är den mycket populär och nästan lika etablerad som oljefärg. Inger H Finnman från Dalby arbetar gärna i akryl.

Oljefärg är en långsamtorkande färg som består av färgpigment och en oxiderande olja, främst linolja. Som lösningsmedel använder man traditionellt balsamterpentin. Oljefärg torkar genom att oljan i färgen oxiderar. Det är en egenskap som bara vissa oljor har, till exempel linolja, vallmofröolja och safflorolja. Anledningen till att vita oljefärger torkar långsamt är att man istället för linolja ofta använder den mer långsamtorkande saffloroljan för att minska färgens gulnande. Tack vare att färgen torkar så långsamt ger det konstnären möjlighet att skapa mjuka toningar. Från 1100-talet omtalas oljemåleri i Europa, men 1400-talet är den tid då det ordentligt slår igenom i den europeiska konsten. Nu för tiden finns det oljefärg som är vattenbaserad vilket gör den betydligt mer miljövänlig och lättare att arbeta med eftersom den är vattenlöslig. Ingrid Schau från Malmö målar traditionella oljor.

Tempera Ordet kommer från latin och betyder ”blanda” eller ”röra ihop”. Tempera är ett medium som används för att binda olika former av pigment. Tempera omfattar äggula, gummi arabicum, lim och olja. Äggoljetempera har blivit synonymt med medeltida måleri, men faktum är att ägg mest användes i södra Europa medan man i norra Europa ofta använde olja och lim. När färgen lagts på torkar den mycket snabbt, vilket gör det omöjligt att måla "vått-i-vått". Färgskillnader mellan den våta och den torkade temperan gör det svårt att finna samma färgton, när man målar över. Eva Carlstein från Ängelholm målar gärna i tempera.

Akvarellmålning hör, enligt vissa, till de svårare målningsteknikerna. Det är en målningsteknik där färgen läggs på i transparenta skikt på ett tjockt, lätt sugande papper. Pappersytans struktur kallas gräng och finns av flera slag. Akvarellpapper levereras i block med limmade kanter runt om, så att papperet håller sig slätt, när det blir fuktigt av färgen. Akvarell målas ofta med en tjock pensel som kan hålla mycket vätska, samtidigt som den kan formas till en mycket fin spets. Den finaste kvaliteten görs av mårdhår eller sobelhår. Typiskt för akvarellmålning är att man inte målar vitt. Vita partier fås genom att man lämnar det vita papperet omålat. Vill man måla ljusa toner använder man sparsamt med färgpigment i vattenlösningen, och då lyser papperets färg lättare igenom. Jeanette Öberg från Svedala är en modern akvarellmålare.

Gouache och akvarell liknar varandra mycket, skillnaden är att akvarell är transparant och gouache är täckande. Gouache är alltså en täckande vattenfärg som görs av mindre fint rivet pigment än det som ingår i transparenta akvarellfärger. Liksom i ren akvarell utgörs bindemedlet av gummi arabicum. Gouachemåleri är ypperligt för motiv som behöver bearbetas eftersom man kan lägga mörkare färger och sedan tillföra ljusare detaljer, ett förfarande som inte passar för akvarell. Det är vanligt att man målar gouache på akvarellpapper. Kjell Wihlborg från Käglinge använder gouache i sina naturbilder.

måndag 6 december 2010

Konst uppåt väggarna

Hur ska man tänka när man ska dekorera sina väggar där hemma? Finns det någon gyllene regel eller nått facit man kan kika i?
Nej, egentligen inte. Det viktigaste är nog att man är konsekvent och har en tanke bakom upphängningen. Det blir oftast inte något lyckat resultat om man bara tar tavla för tavla och hänger upp där man tycker den passar. Helhet är det som gäller för att allt ska komma till sin rätt: både tavlor, arkitektur och övrig inredning i hemmet. Sen är det naturligtvis också viktigt att ta hänsyn till att varje människa har sin egen stil och estetiska uppfattning.
Att samla konsten till en eller ett par platser i rummet gör att man får fokus på konsten – om det är det man vill eftersträva! Och för att få harmoni i rummet kan man blanda ljusa och mörka tavlor - ljusa tavlor i hörnen av rummet ger känsla av rymd och gör rummet större och ljusare.
På vilken höjd ska tavlan hänga? En bra och väldigt enkel tumregel är att tavlans mitt ska hänga i ögonhöjd. Annars kommer här lite fler tips på hur du kan tänka.

I grupp?
Var inte rädd att gruppera tavlor så att de bildar en helhet. Lägg ut dem på golvet och komponera dem så det ser snyggt ut och passar storleksmässigt där du ämnar hänga dem. Ha en röd tråd när du väljer tavlor, t ex en medveten mix av motiv eller ramar, foton av familjemedlemmar eller en enhetlig färgskala. Har du många tavlor i olika storlek så kan det bli harmoniskt och modernt att samla dem inom en fyrkant.
Att göra en tavelvägg som är nästan helt fylld från golv till tak kan se riktigt häftigt ut och skapa ”gallerikänsla” i hemmet. Ett annat knep är att använda likadana ramar till alla tavlor. Då kan motiven och stilen på tavlorna variera ordentligt men ändå få känslan att höra ihop. Häng sedan tavlorna ganska tätt och koncentrerat för ett lugnare intryck.

På mittlinje

Utgå ifrån mitten på tavlorna och hänga upp dem utifrån den linjen. Principen är att mitten av tavlorna hänger på samma linje, vilket skapar balans och omväxling.

Baslinje
Utgå från tavlans underkant och skapa en harmoni genom att hänga alla tavlor på samma linje, dvs samma höjd från golvet. Detta sätt att hänga passar bäst för tavlor med likartade, litet större format.

Överkant
Utgå istället från tavlornas överkant. Häng inte för många tavlor på rad, då kan det lätt så ut som om du har hängt upp dem på ett klädstreck!
Konstiga ställen?
Det finns mindre bra ställen att hänga konst på, t ex där den utsätts för temperatur och fuktförändringar. Därför bör du undvika att hänga den nära en ytterdörr, över en öppen spis eller element. Undvik också att hänga konsten i direkt solljus. Speciellt känslig är konst på papper, som till exempel akvareller. Men även oljemålningar kan blekas av för starkt ljus.

Ställ din konst på en hylla!
En trevlig idé är att ställa sin konst på en längre väggmonterad hylla. Byt ut din konst efter humör och årstid. Blanda motiv och stilar - låt t ex barnen vara med och inspirera med sina egna alster eller foton.



Vilket avstånd ska man ha?
Har du små tavlor bör du hänga dem så att du kan komma nära och titta. Svaga färger och otydliga motiv vill man också gärna kunna ta en närmare titt på. Större och starkare motiv och färger kan ses på ett större avstånd.

Liten, mellan eller stor tavla?
Riktigt stora och färgstarka tavlor gör sig oftast bäst ensamma på en stor tom vägg. För att förstärka tavlans intryck kan man måla just den väggen som en fondvägg och välja en kulör ur motivets färger. Mellanstora tavlor passar bättre på en mindre vägg eller tillsammans med en möbel, till exempel en byrå, soffa eller säng. En vägg mellan två fönster kan också vara utmärkt för en tavla. (bild på litet vitt bord & tavla)
Ja, nu är det bara att sätta igång och experimentera; Bär runt tavlorna, lägg ut dem på golvet, ställ dem vid sidan om varandra och känn efter om de passar tillsammans med varandra och med övrig inredning! Prova ut avstånden mellan dem - mellanrummen skapar också former och bidrar till harmoni och enhetlighet.

Använd gärna kontraster, till exempel tunna teckningar mot kraftiga oljemålningar, en bred och utsirad ram mot en smal och enkel eller en gammal tavla mot en modern. Det viktig är, som sagt, att du har en tanke bakom upphängningen och att du är noggrann när du kommer till det praktiska momentet: mät, mät och mät igen innan du tar till hammaren. Lycka till!