Garagemålningen - präglad för livet?

Häromdagen på väg till jobbet, la jag märke till några fönster på ovanvåningen till en villa och konstaterade att det var min favoritmodell på fönster. Det är den varianten med fyra rutor, två stora nedtill och två små upptill. Precis sådana fönster fanns det i huset jag bodde i mellan 0 och 6 års ålder. I det huset finns kanske mitt drömrum: ett ganska stort rum i söderläge, högt i tak och med djupa, vinklade fönsternischer som släpper in maximalt med ljus. Och som sagt, fyrluftsfönster med vackert profilerade fönsterbågar. Det där fick mig att börja fundera på varför man gillar en viss typ av miljö, konst och design och inte annan. Eller med andra ord, varför har man de preferenser man har och hur uppstår/skapas ens smak? Den där gamla frågan om arv och miljö dyker upp i bakhuvudet. Men frågan är kanske snarare: Är det enbart miljön som påverkar våra preferenser eller är något medfött? Hurpass präglad blir man som liten? När börjar det då i så fall? Att miljön påverkar finns det oändliga exempel på: modetrenders effektiva spridning; klassresenärens förändrade ideal; de nya årskullarna av blivande arkitekter som efter 1-2 terminer skolats in i den korrekta arkitektsmaken.

Ett speciellt minne för mig är mitt första möte med "modern konst" (som inte var Kalle Anka-tidningens schablon). Det var i mormor och morfars garage på gården i Ösarp. Min morbror hade fått uppdraget att måla om garaget invändigt. Jag har aldrig pratat med honom om det (måste göra det!) men jag gissar att han tyckte det var lite tråkigt att bara måla det vanligt vitt så i stället gjorde han något annat. Fotot tog jag innan gården såldes för ungefär 15 år sedan. Det var viktigt för mig att bevara minnet av garaget. Som liten tyckte jag att det var spännande på något sätt, väldigt annorlunda, fascinerande, utan att för den skull varken tycka att det var fint eller fult.


Ett annat exempel är ett vykort jag fick när jag var 5 år. Det var så vackert med den blommande körsbärsgrenen, glasskålen och blänket i vattnet. På den här tiden, 60- och 70-talet, skickades det mycket kort, inte bara till jul och födelsedagar utan till påsk, namnsdag, inbjudningar, semester mm. Det blev en hel del, och jag har alla kvar! Motiven var vanligen blommor, hästar, kattungar eller söta flickor. De vanliga blomsterkorten var också vackra, med yppiga rosor och överdådiga buketter. Men körsbärsbloms-kortet skiljde sig radikalt från de andra och blev snabbt ett av mina favoritkort. Varför fastnade jag för det? Var det främst för att det var så annorlunda? Eller var det för att kortet (skickat av mina fastrar på utflykt i Smålands glasrike) och glaspokalen (designad av Landberg, enligt baksidestexten) hade kunnat platsa som utmärkt svensk form? Vem vet? Men kärleken har hållit i sig och jag älskar fortfarande blommande körsbärskvistar och enkla glasvaser där man ser vattnet och blommornas stjälkar.

Idag jobbar jag med konst och möter därmed ofta det som är annorlunda och inte helt lättbegripligt. Det jag har lärt mig är att barndomens nyfikenhet är en stor tillgång i mötet med konst, oavsett om man gillar det man ser eller inte. Ofta finns det mycket mer under ytan och om man ger konsten lite tid och energi kan man få en positiv överaskning.

Ramens verkan på verket

Just nu har Malmö Aviation Art Club en liten mini-utställning på Sturups flygplats där vi visar exempel på olika inramningar. Tre verk ur samma serie av konstnären Tadeusz Filipek har fått tre olika typer av ramar: En smal, grön ram i samma färg en detalj i motivet. En lite kraftigare ram i snidat, mörkbrunt trä där ramens färg återfinns i tavlans bakgrund. Slutligen en diskret vit ram som låter konstverket dominera utan att blanda sig i. Samtliga inramningar är gjorda med samma vita passepartout. Men även detta kan varieras: Passepartouten kan vara smal eller bred, vit, svart eller i färg, eller saknas helt. Altenativen är många. Det viktiga är att den passar dig och att den inte konkurrerar med motivet, utan tvärtom gärna får förhöja verket på något sätt. Såvida det inte är en riktigt tråkig tavla som du av någon anledning ändå vill ha på din vägg. Då kan du ju alltid välja något riktigt maffigt och och låta bilden bli en bisak. Kanske en stor, tung guldsak med mycket krumelurer. Det finns mycket att välja på, särskilt om man börjar leta på loppisar och liknande ställen. Vet du om att när det gäller gamla ramar, antika, finns det de som är mer värda än konsverket de ramar in.




















Nåväl, tillbaka till Sturup och Tadeusz Filipeks bilder. Tavlorna kommer att sitta uppe över sommaren, så om du har vägarna förbi kan du se hur de ser ut i verkligheten. Du hittar dem i Malmö Aviations lounge.

Konstrundan

Konstrundan - ett kommersiellt jippo eller ett genuint möte mellan konstnärer och oss vanliga dödliga?
Eller vi kan börja i en annan ände; Konstrundan i singular existerar inte riktigt längre. Med åren har Konstrundan med stort K, dvs ÖSKG (Östra Skånes Konstnärsgille) ynglat av sig och blivit till minst 8 konstrundor runt om i Skåne och även spritt sig till resten av landet. Med andra ord sjuder varje liten vrå i Skåne av öppna ateljéer, samlingsutställningar, färgglada vimplar i allehanda utförande och nybryggt kaffe under påskveckan – kul och överväldigande!
Redan i början av veckan dimper Sydsvenskan ner med en hel tidning full med tips inför konstrundan. Här kan man botanisera bland konstevenemang av stora och små mått samt ta del av allt vad Skånes restauranger, caféer och presentaffärer har att erbjuda oss när påsken står inför dörren. I min Konstrundevärld har även mat och presentaffärer sitt absoluta existensberättigande. Detta är ingredienser som ska till för att göra dagen komplett, tycker jag. Ingen kultur är så viktig att man kan passera förbi ett kakfat med hembakat utan att stanna upp en stund… eller andäktigt inköpa en glänsande rosa påskhare på Ting ute och Inne utanför Trelleborg.
Nåväl, åter till Sydsvenskan och planeringen inför konstrundan! Vi, dvs jag och min man, bestämde snabbt att årets runda skulle bli en kort geografisk utflykt – med utgångspunkt från hemmet i Torna Hällestad satsade vi på sydvästra Skåne och på två dagar plöjde vi oss igenom i stort sett allt i konstväg från Smygehuk i söder till Lomma i norr. Och gudarna ska veta att vi hann se mycket! Samlingsutställningarna som de respektive konstrunderna har är väldigt bra att utgå från. Här kan man få en idé om vad konstnärerna står för och vill man se mer av den varan beger man sig till just den konstnären. En annan taktik är att sätta sig i bilen och låta kosan styra en – där det hänger en skylt, vimpel, boll eller annat tecken på ”Öppen ateljé” där stannar man och låter sig överraskas. Kul vilket som, faktiskt. Vi provade båda varianterna och det blev en bra kombination, tycker jag.
För att återvända till min rubrik: kommersiellt jippo eller seriöst försök att föra fram konsten till allmänheten? Äsch, helt plötsligt känns det inte så viktigt att kategorisera, värdera eller definiera detta konstevenemang. Jag väljer att njuta av dessa härliga dagar, fascineras av alla möten, överraskas på gott och ont, förfasas över nått och glädjas över annat. Med andra ord – en helt underbar företeelse om man är intresserad av konst eller natur eller gott fikabröd eller rosa påskharar eller….

And there was light

Detta är årets stora konstutställning, i Eriksbergshallen i Göteborg (och kanske i Sverige)! Utställningen pågår till och med den 15:e augusti 2010.

Här finns framför allt verk av världshistoriens giganter – Leonardo da Vinci, Michelangelo och Rafael, men även verk av andra renässanskonstnärer och några nutida konstnärer. Värdet på de ca 50 utställda originalkonstverken är drygt 2 miljarder kronor. Leonardo, Michelangelo och Rafael är italienska renässanskonstnärer som levde, skapade och slogs om uppdragen samtidigt. Ett av utställningens häftigaste konstverk är ”La Bella Principessa” vilket är det enda nyupptäckta originalverket av Leonardo da Vinci under de senaste 100 åren.

Utställningen börjar med att man får hörlurar (voiceguide) och en fjärrkontroll som man använder för att välja språk och att starta berättelserna som finns till de flesta utställda verken. Besökarna samlas i ett mörkt rum innan multimediashowen kring de tre konstnärerna startar, det känns verkligen som en modern konstutställning men med 1400 – 1500 tals konst. Ljuset är dämpat i hela utställningslokalen och det är behagligt att strosa runt och titta på alla de fantastiska konstverken, skulpturerna och uppfinningarna och få höra bakgrundsberättelserna kring de verk som man själv är mest intresserad av.

Det första konstverket som möter besökaren är en oljemålning av Antonio Puccinelli föreställande Michelangelo vid gruvhålen i Carrara när Michelangelo väljer ut marmorblock till någon av sina många statyer. Sen följer ett gravyrporträtt av Leonardo utfört av Francesco Bartolozzi och en bronsbyst föreställande den unge Rafael skapad av Leopoldo Costoli.

I det tredje rummet hänger ”La Bella Principessa” i ensamt majestät på en bred vägg, monterad bakom pansarglas. Men vet inte riktigt vem det är som Leonardo målade av i konstverket som har varit glömd de senaste 500 åren. När målningen såldes på Christies 1998 för $19.000 trodde man att det var en okänd tysk 1800 tals konstnär som målat den. Men köparen anade att målningen var betydligt äldre och lät konstexperter undersöka målningen och han lät också genomföra vetenskapliga analyser. Det samstämmiga och häpnadsväckande resultatet var att det med största sannolikhet var Leonardo da Vinci som målat teckningen.

Här finns även 1900 tals konst med kopplingar till de tre renässans-konstnärerna, bl a ”Nattvarden” av Andy Warhol från 1986 skapade med bläck, syntetiska polymerer och serigrafi på duk. Utställningen är verkligen värd ett besök (trots den relativt höga entréavgiften på 225 kr för vuxna) och vill man, kan man spendera flera timmar i sällskap av de tre stora renässans-konstnärerna.